ÖVER 1400 år före Jesu födelse i Betlehem hade det israeliska folket samlats i Sikems natursköna dalgång. Där hade deras präster från bergssluttningarna på ömse sidor om dem utropat de välsignelser och förbannelser som skulle följa folket beroende på om de höll sig till Gud och hans lag eller inte (5 Mos 11). Gerissim, det berg välsignelserna kom från, blev så känt under namnet "Välsignelsens berg". Men det var inte på Gerissim som de ord uttalades som kom som en välsignelse för en värld i synd och bedrövelse. Israel kom till korta inför de höga ideal som ställdes upp för det. En annan än Josua måste leda Guds folk till trons sanna vila. Nu är det inte längre Gerissim som kallas saligprisningarnas berg utan ett annat berg vid Gennesarets sjö, där Jesus uttalade sina välsignelser inför lärjungarna och de stora folkmassorna. Låt oss i tankarna förflytta oss tillbaka till det tillfället och föreställa oss att vi sitter där på bergssluttningen tillsammans med Jesu lärjungar. Låt oss leva oss in i hur de tänkte och kände inför allt det de fick höra. När vi förstår vad Jesu ord betydde för dem som då hörde dem, ser vi dem genast i ett nytt ljus och kan få djupare lärdomar för oss själva.