Gamla testamentet hade talat om Messias, världens Frälsare, som skulle komma. Men när Jesus, som verkligen var Guds utsände Messias, började sin verksamhet, tolkades Gamla testamentets profetior om Messias och vad han skulle göra på ett sådant sätt att folket inte alls var berett att ta emot honom. Äkta gudsdyrkan hade gått förlorad i utstuderade traditioner och ceremonier. Världsligt sinnade dignitärer angav hur de heliga skrifterna skulle tydas. Därför såg man inte fram emot att "den som skulle komma" skulle vara en som befriade folket från syndens makt. Utan man hoppades på en stor furste som skulle ge "Lejonet av Juda stam" ledningen över alla folk och nationer. Nog hade Johannes Döparen försökt att få det judiska folket att tänka om. Men det hade inte lyckats trots att han hade talat rakt till människornas hjärtan och uppträtt med samma auktoritet som de gamla profeterna. Förgäves hade han på Jordanstranden pekat på Jesus och förklarat: "Där är Guds lamm som tar bort världens synd" (Joh 1:29). Gud hade då velat att de skulle tänka på Jesajas profetia om den lidande Frälsaren, men de ville inte lyssna på det örat. Hade Israels lärare och ledare bara erkänt Jesus och följt hans linje skulle Jesus gärna använt dem för att utbreda sin förkunnelse.