Jesus hade tillbringat hela natten för sig själv på ett berg i närheten av Galileiska sjön i bön för sina utvalda. Vid gryningen kallade han dem till sig. Han gav dem vissa förhållningsregler och lade sina händer på deras huvuden, välsignade dem och avskilde dem i bön för deras uppdrag. Sedan gick han tillsammans med dem till sjöstranden där stora människoskaror börjat samlas redan tidigt på morgonen. Förutom det vanliga uppbådet från närliggande galileiska städer strömmade många till från Judeen och själva Jerusalem. Där fanns folk från Pereen och det halvt hedniska stadsförbundet Dekapolis, ja ända från Idumeen söder om Judeen. Också från andra hållet, från de feniciska kuststäderna Sidon och Tyros vid Medelhavet, kom människor i massor som hört talas om Jesu underverk och hur han botade de sjuka. Den smala sjöstranden kunde snart inte rymma alla som ville höra Jesus, och därför gick han i täten för dem uppåt bergssluttningen. När han nått en plats som var lämplig för den stora församlingen slog han sig ner i gräset, och lärjungarna och hela folkmassan följde hans exempel.