Med en känsla av att man kunde förvänta sig något utöver det vanliga hade lärjungarna trängt ihop sig nära intill Mästaren. Av händelserna på morgonen hade de dragit slutsatsen att Jesus skulle göra något uttalande om det rike, som de hoppades att han snart skulle grundlägga. Också folkmassan var uppfylld av förväntan, och ivriga ansikten vittnade om det djupa intresset. När alla nu satt på de gröna sluttningarna och väntade på att få lyssna till vad den gudomlige läraren hade att säga, var de uppfyllda av tankar på framtida härlighet. Där fanns skriftlärda och fariseer som såg fram emot den dag när de själva skulle få styra över de förhatliga romarna och besitta de rikedomar och den härlighet som tillhörde världens största rike. De fattiga bönderna och fiskarna hoppades att Jesus skulle lova dem att deras usla kojor och knappt tilltagna kost, deras arbetsamma liv och fruktan för nöd, skulle bytas mot boningar i överflöd och dagar i lättja. Som ersättning för de torftiga kläder de hade, som de bar på sig om dagen och använde som filtar om natten, hoppades de att Jesus skulle förse dem med deras förtryckares fina och dyrbara kläder. Alla var fängslade av den stolta förhoppningen att Israel snart skulle framstå som utvalt av Gud inför nationerna och Jerusalem upphöjas som centrum för ett världsrike.