Genom Mose hade Gud gett följande förordning: "Du skall inte hysa hat till din broder i ditt hjärta, men väl må du tillrättavisa din nästa, så att du inte för hans skull kommer att bära på synd. Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv" (3 Mos 19:17, 18). De levnadsregler Jesus framförde var faktiskt desamma som Mose och profeterna hade förkunnat. De hade bara under tidens gång kommit i skymundan på grund av människornas hårdhet och dragning till synden. Jesus avslöjade för sina åhörare att de, när de fördömde människor som lagöverträdare, var lika syndiga själva, för de bar själva på hat och ondska. På andra sidan Galileiska sjön, mitt emot där alla nu var samlade, låg Basan. Det var ett ödsligt område med skogklädda berg och svåråtkomliga raviner. Det var sedan länge ökänt för alla de förbrytare som höll sig gömda där. Alla hade nyheter därifrån om överfall och mord i färskt minne. Många uttalade sig kraftigt fördömande angående dessa ogärningsmän. Samtidigt var de själva hetsiga och stridslystna. De närde ett bittert hat mot de romerska ockupanterna. De tyckte de hade rättighet att förakta alla andra folk, ja till och med sina egna landsmän om dessa inte anslöt sig till deras åsikter. Men i allt detta bröt de mot budet "Du skall inte dräpa!" (2 Mos 20:13).