Judarna såg i det tredje budet ett förbud mot att profanera Guds namn genom att ta det i sin mun. Men eder ansåg man sig gott och väl kunna använda om de bara inte innehöll Guds namn. Ja, att gå ed på något var vanligt förekommande. Mose hade förbjudit dem att svära falskt. Men de hade många kryphål genom vilka de kunde slingra sig undan en överenskommelse som bekräftats genom ed. De brukade inte ens dra sig för mened, om de kunde skylla på någon formell detalj i lagen. Så i själ och hjärta var de inte alls rädda för att göra sådant som i själva verket profanerade Guds namn långt mer än att uttala det. Jesus slog ner på deras sätt att använda eder. Han förklarade att om de gjorde så bröt de mot Guds Ord.