Ofta när romerska officerare gjorde snabba marscher runt omkring i landet, omgivna av sina livvakter, brukade de kommendera judiska lantarbetare, som de stötte på utefter vägen, att hjälpa dem att bära i backarna uppför bergen eller bistå dem på något annat sätt som kunde behövas. Detta var helt och hållet i överensstämmelse med romersk lag. Vägrade man att lyda tvingades man med föraktfullt våld ändå till det. Folksjälens åtrå att skaka av sig det romerska oket blev allt intensivare för varje dag som gick. Särskilt galileerna var nära att göra öppet uppror. De var djärva och hade aldrig långt till vapnen. Kafarnaum låg nära provinsens gräns och hade därför omvandlats till en romersk garnisonsstad. Också medan Jesus höll sin Bergspredikan kunde åhörarnas uppmärksamhet störas av en och annan grupp soldater. Ständigt påminda om det bedrövliga politiska läget hoppades de nu ivrigt att Jesus skulle vara mannen att sätta romarna på plats.