Det är samma Herre som skapat blommorna och gett fåglarna förmåga att sjunga som säger: ”Se på himlens fåglar” och ”se på ängens liljor”. I naturen kan vi lära mer av Guds vishet än vad vetenskapen känner till. Gud talar till dig på ett blomsterspråk som du bara kan tyda om du litar på honom och befriar dig från självupptagenhet och nedbrytande stress. Varför har han överhuvudtaget gett dig sjungande fåglar och doftande blommor att njuta av? Är det inte ett bevis på hans överflödande faderskärlek? Vill han inte göra ditt liv glatt och trevligt? Allt vad du behöver för ditt livsuppehälle kunde du ju ha fått utan vare sig blommor eller fåglar. Men Gud vill inte begränsa sina gåvor till ditt existensminimum. Han har fyllt din omgivning med mycket vackert som ett bevis på att han älskar dig, han som själv i sin härlighet vida överstiger skönheten hos allt skapat tillsammans. Om han nu med sådan oändlig sinnrikhet slösat med sin prakt i naturen för att ge dig glädje och lycka, kan du då tvivla på att han vill ge dig allt annat du behöver?