Lärjungarna blev starkt påverkade av det de såg och hörde. De hade redan tidigare lagt märke till hur ofta Jesus kunde tillbringa timmar för sig själv i bön till sin Fader. Om dagarna var han upptagen med att ta hand om människomassorna som trängdes kring honom. Dessutom måste han oupphörligen bemöta och avslöja de religiösa lärarnas sofistikerade bedrägeri. Den oerhörda energi han lade ner gjorde att hans mor och bröder och också lärjungarna många gånger var allvarligt bekymrade att han skulle förstöra sig genom sitt arbete. Men efter bönetimmarna som avslutade dagens möda kunde de lägga märke till hur krafterna på något sätt hade återvänt och frid och harmoni omgav honom. Det var tack vare dessa timmar tillsammans med Gud som han dag efter dag kunde fortsätta att förmedla det himmelska ljuset till människorna. Lärjungarna började förstå sambandet mellan bönetimmarna och kraften i Jesu ord och handlingar. När de nu personligen fick vara med om hur han bad begrep de vad bön verkligen kan vara, och hur fattigt deras eget böneliv var. Så snart Jesus hade slutat att be, bad de honom därför att undervisa dem om bön.