Men jag säger kapitel 6. 145.     Från sida 139 i den engelska utgåva.tillbaka

Gud är den som dömer

Men låt oss därför inte dra slutsatsen att vägen uppåt är den jobbiga och vägen nedåt den sköna vägen. Vägen som leder mot döden är överallt kantad av straff och lidande, sorg och besvikelse – varningsmärken att inte fortsätta. Gud vill i sin kärlek hindra människor att köra ihjäl sig i dumdristig vansinnesfärd. Den breda vägen verkar så lockande i reklamen, men det är ett stort bedrägeri. Väl ute på den får man bittert ångra sig. I förväg kanske vi tror att det blir trevligt att följa våra själviska önskningar, men det slutar alltid med tråkigheter. Nöjes- och vinningslystnad förgiftar lyckan. Förhoppningar knutna till det egna jaget gör livet tomt och meningslöst. Början på vägen utför kan vara omgiven av praktfulla blomsterängar , men snart nog böjer sig stickiga taggkvistar in över den. Det hoppingivande ljuset vid dess port förbyts i hopplöst mörker och de som fortsätter kommer aldrig ut ur den eviga natten igen.

Fel sättning:
- måste ändras till:
namn och/eller e-mail:

Ändring efter värdering.