Det är ett kraftigt påstående att du som dömer handlar likadant som den du dömer. Men inte ens det är tillräckligt för att beskriva hur allvarligt det är att våga sig på att kritisera och fördöma sin medmänniska. Jesus låter proportionen av sådan synd framtona för oss när han säger: "Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?" Det är en passande beskrivning av den som är snar att upptäcka fel hos andra. Så snart han tycker sig finna fel och brister i någons liv är han väldigt ivrig att påpeka detta. I brist på fördragsamhet och kärlek gör han en höna av vilken fjäder som helst. Men Jesus menar att just detta självgoda karaktärsdrag i förhållande till det fel som påtalats är som en bjälke jämförd med en flisa. Har man inte upplevt nöden i sin egen svaghet och helt överlämnat sig åt Jesus, så kan man inte heller i sitt liv visa det förlåtande sinnelag som Frälsarens kärlek åstadkommer. Man missrepresenterar evangeliets anda av respekt och hänsyn och sårar människor trots att de har ett sådant stort värde att Kristus dött för dem. Det bildspråk vår Frälsare använder visar att den som har för vana att jämt kritisera syndar mer än de som utsätts för hans kritik. Inte nog med att han handlar likadant som dem han dömer, han visar därtill självgodhet och en fördömande anda. Kristus är den enda rätta måttstocken för människans karaktär. Den som låter sig själv framstå som måttstock för andra försöker inta Kristi plats, "Fadern . . . har helt överlåtit domen åt Sonen" (Joh 5:22). Den som försöker döma motiven bakom andras handlingar gör alltså intrång på Guds Sons ansvarsområde. Han ställer sig på Antikrists sida, "motståndaren, han som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud" (2 Thess 2:4).