En gång om året, vid lövhyddohögtiden, påmindes Israels folk om den tid då deras förfäder bodde i tält i öknen under deras vandring från Egypten till Kanaans land. Ceremonierna på högtidens sista dag var särskilt högtidliga, men det största intresset tilldrog sig den ceremoni som påminde dem om vattnet som kom ut ur klippan. Då prästerna i ett gyllene kar bar Siloams vatten in i templet och det efter att ha blandats med vin, hälldes över offret på altaret, var det stor glädje bland folket. ... Vid detta tillfälle hördes över skarans larm och jubel en stämma som sade: »Om någon törstar, så komme han till mig och dricke.» Folkets uppmärksamhet fångades. Utåt var allting glädje, men Jesu blick som iakttar skaran med den ömmaste kärlek, ser människan som håller på att försmäkta av törst efter Livets vatten. ...