Kristus var med Gud i skapelsen. Han var ett med Gud, hans jämlike ... Endast han, människornas Skapare, kunde bli deras Frälsare. Ingen av änglarna i himmelen kunde uppenbara Fadern för syndaren och återföra honom till Gud. Men Kristus kunde uppenbara Faderns kärlek, ty Gud var i Kristus och han försonade världen med sig själv. Kristus kunde bli »skiljedomare» mellan en helig Gud och den förtappade mänskligheten, en som »må döma därom». (Job. 9:33) ... Han erbjöd sig att ta på sig syndens skuld och skam - synden som var så avskyvärd i Guds ögon att det blev nödvändigt att Sonen blev skild från Fadern. Kristus erbjöd sig att stiga ned till människans förnedring och elände och återföra, den 'ångerfulla, troende människan till samklang med Gud. Kristus, det slaktade Lammet, gav sig själv som offer och ställföreträdare för Adams fallna barn. 26