Då Fadern åtagit sig att frälsa människan, ville han inte spara något som behövdes - hur dyrbart detta än var - för att han skulle kunna genomföra sin plan. Han ville ge människorna möjligheter, han ville slösa sina välsignelser över dem, han ville överösa dem med gåvor och ynnestbevis, till dess hela himmelens förrådskammare stod öppen för dem som han nu ville förlossa. Efter att ha samlat alla universums rikedomar och öppnat sin gudomliga naturs alla hjälpkällor, ställde han allt till människans förfogande. Det var allt en gåva från Gud. Vilket hav av kärlek, såsom en gudomlig atmosfär, som omger världen! Vilken kärlek är inte detta - att den evige Guden skulle i sin Son adoptera den mänskliga naturen och föra den in i den högsta himmelen!