Moses blev antagen som Guds medarbetare. Han visste att han skulle få utstå hat, förföljelse och kanske även dödas om han på något sätt gjorde sig till förespråkare för de hebreiska fångarnas sak. ... Han hade varit mycket populär som ledare för Faraos arméer, och han visste att hans namn nu skulle kritiseras och smutskastas av alla, men han höll »Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter». (Hebr. 11:26.) Han avsade sig möjligheten att bära en kunglig krona och åtog sig de bördor som förtryckte och plågade hans folk. 33