Ju mera vi tänker på detta att Kristus blev ett litet barn på denna jord, desto förunderligare synes det oss. Hur kan det vara, att det hjälplösa lilla barnet i Betlehems krubba fortfarande är Guds Son? Även om vi inte kan förstå det, kan vi tro att han, som skapade universum, blev ett hjälplöst barn för vår skull. Även om han var större än alla änglarna och lika stor som Fadern på himmelens tron, blev han en av oss. I honom förenades Gud och människa och det är i den förvissningen som vi finner hoppet för vår fallna mänsklighet. Då vi ser på Kristus som människa ser vi Gud i mänsklig dräkt - den gudomliga härlighetens strålglans, en direkt avbild av Gud, Fadern.41