Vid min morgonandakt har jag ansett det vara min rättighet att få avsluta med den bön som Kristus lärde sina lärjungar att bedja. Det är så mycket som jag behöver bedja om för att kunna möta mina egna behov, att jag ibland fruktar att jag beder olämpligt. Men då jag uppriktigt beder den mönsterbön som Kristus lärde sina lärjungar kan jag inte annat än känna att alla mina behov innesluts i dessa få ord. Jag beder denna bön då jag har avslutat min egen personliga bön. Om jag med själ och hjärta upprepar Herrens bön kan jag sedan gå till mitt arbete i frid och veta att jag inte har bett något olämpligt. ...