Han har gett oss sitt löfte. Bergen må vika och höjderna försvinna, men hans kärlek skall inte vika från hans folk och inte heller skall hans förbund vackla. Hans röst ljuder: »Med evig kärlek har jag älskat dig.» (Jer. 31:3.) »Med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig.» (Jes. 54:8.) Vilken förunderlig kärlek detta är, att Gud avlägsnar alla orsaker till tvivel och förvirring som drabbar en svag människa! Han fattar den darrande hand som i tro sträcks upp till honom. Genom upprepade försäkringar och löften hjälper han oss att förtrösta på honom. Under förutsättning att vi lyder honom har han ett bindande samförstånd med oss och han möter oss på vara egna förutsättningar. Vi anser ofta att en överenskommelse med eller ett löfte från en medmänniska, om det blir nedskrivet, ändå behöver en garanti. Jesus har bemött sådana farhågor och har bekräftat sina löften med en ed: »Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvdel, vad löftet innebar, ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rådslut, lade han därtill en ed.» (Hebr. 6:17.) Vad mera kunde vår Herre göra för att stärka vår tro på hans löften?