Då jag en gång var i England hade man där stor parad på gatorna. Det var drottningens jubileum. Alla talade om det. Skyltfönstren i alla affärer var fyllda med bilder på drottningen och alla upphöjde och ärade Englands drottning. Om vi hade kunnat avlägsna drottningens bilder och symbolerna på hennes härlighet, och i stället lagt dit symboler för Jesu härlighet och majestät, skulle säkerligen människor ha ansett oss vara religiösa fanatiker. ... Men lade inte vår Mästare av sig sin kungliga dräkt och sin härlighets krona? Iklädde sig inte hans gudomlighet mänsklig gestalt och kom till vår värld för att dö som ett offer för människor? Varför skulle vi inte tala om detta? Varför skulle vi inte ägna vårt intresse och vårt tal åt hans oändliga kärlek?