I Düsseldorf bytte vi tåg*) och blev tvingade att vänta i två timmar på järnvägsstationen. Här fick vi tillfälle att studera den mänskliga naturen. Damerna kom in, tog av sig ytterkläderna och betraktade sedan sig själva från alla sidor för att se om deras klädsel var oklanderlig. Därefter måste de lägga på litet extra puder i ansiktet. De dröjde länge framför spegeln för att ordna sin klädsel, så att deras utseende kunde bli det bästa möjliga. Jag tänkte på Guds lag, den stora moralspegel i vilken syndaren kan betrakta sig själv för att upptäcka bristerna i sin karaktär. Om alla ville studera Guds lag - karaktärens moraliska mättstock - lika flitigt och kritiskt som många studerar sitt yttre i spegeln - med avsikt att rätta till och avhjälpa varje brist i karaktären, vilken förvandling skulle man då inte med säkerhet kunna vänta sig att få se. »Ty om någon ar ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man, som betraktar sitt ansikte i en spegel: när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax, hurudan han var.» (Jak. 1:23, 24.) ...