Så kommer det också att bli för resten av Guds spridda folk, några av dem i landsflykt, några förvista, några förföljda och andra plågade. När Guds röst ljuder och härlighetens strålglans uppenbaras, när prövningen är förbi och slagget avlägsnats, då vet de att de står inför honom som har återlöst dem med sitt eget blod. Just det som Kristus var för Johannes i hans landsflykt, skall han vara för sitt folk som fått lida förtryck för tron och vittnesbördet om Jesus Kristus ... Dessa blev utdrivna till klipphålorna under förföljelsens storm, men evighetens klippa dolde dem. I bergen, i jordens hålor och klyftor uppenbarar Frälsaren sin närhet och sin härlighet. Hans blick tränger som en lågande eld in i de säkert låsta fångelsehålorna och uppspårar de fängslade, eftersom deras namn är skrivna i Lammets livsbok. Denna Frälsarens blick vilar på oss och lägger märke till varje svårighet och upptäcker varje fara. Det finns inte någon plats dit hans blick, inte kan tränga in, inga sorger, inga lidanden för hans folk, som Kristi kärlek inte när fram till. … Guds barn kommer först att bli skräckslagna inför Jesu Kristi majestät. De kommer att känna att de inte kan leva i hans heliga närhet. Men ordet ljuder till dem som till Johannes: » Frukta icke.» Jesus lade sin högra hand på Johannes och reste honom upp. Så kommer han också att göra med sina trogna.