Kristus stod som den störste bland människor i mänsklig gestalt. Han var så full av medlidande och kärlek att inte ens de fattigaste var rädda för att komma till honom. Han var vänlig mot alla och lättillgänglig för de lägsta i sam­hället. Han gick från hem till hem, botade de sjuka, mättade de hungriga, tröstade de sörjande, lugnade de plågade och talade fridens ord till de förtvivlade. Han tog de små barnen i sina armar och välsignade dem och intalade uttröttade mödrar mod och hopp. Med oförtröttlig.mildhet bemötte han varje form av mänskligt lidande och nöd. Han arbetade inte för sig själv utan för andra. Han strävade inte efter att utmärka sig själv. Han var allas tjänare. Det var hans mat och dryck att vara andra till uppmuntran och tröst, att glädja de bedrövade och trötta som han dagligen kom i kontakt med.