Endast Kristus kunde bära de mångas svagheter. »I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem.» (Jes. 63:9.) Han var aldrig själv sjuk, men han bar andras sjukdomar. Med den största medkänsla be­traktade han alla de människor som trängdes omkring ho­nom. Det plågade honom då han såg Satans verk uppenbarat i alla deras lidanden, och alla behov och sorger tog han åt sig som om de gällde honom själv. De stora massorna fick honom inte att dra sig tillbaka. Inget lidande gjorde honom initiativlös. Med en aldrig svikande kraft drev han ut onda andar som plågade sinnen och kroppar, allt under det att han led med dem som led. Kärlekens kraft uppenbarades i allt hans botande. Han identifierade sig med de lidande män­niskorna.