Kristus använde det Guds stora namn som gavs till Moses för att uttrycka tanken om en evig närvaro. (Läs 2 Mos. 3:14!) också Jesaja såg Kristus, och hans profetiska ord är mycket betecknande: »Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, evig fader, Fridsfurste.» (Jes. 9:6) Herren säger vidare genom profeten Jesaja: »Ty jag är Herren, din Gud, Israels Helige, din frälsare. ... Frukta då icke, ty jag är med dig. … Jag, jag är Herren, och förutom mig finnes ingen frälsare. ... I åren mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud. ... jag är Herren, eder Helige, Israels skapare, eder konung.» (Jes. 43:3 -15) Då Jesus kom till vår värld tillkännagav han själv: »Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.» (Joh. 14:6.)