Hur få det är som har något begrepp om den smärta som plågade Guds Son under de trettio år som han levde på denna jord! Det låg en skugga av sorg och smärta över hans liv från krubban till Golgata. Han var en smärtornas man och uthärdade en hjärtesorg som ingen människa skulle kunna beskriva. Han kunde i sanning ha sagt: »Akten härpå och sen till: kan någon plåga vara lik den varmed jag har blivit hemsökt?» (Klag. 1:12) Hans lidande bestod av den djupaste själsångest, och vilken människa förmådde att ha medkänsla med Guds evige Sons själsångest? Trots att han hatade synden av hela sin själ, tog han hela världens synd på sig, då han beträdde vägen till Golgata och led överträdarens straff. Oskyldig led han den skyldiges straff och utan skuld offrade han ändå sig själv för att bära straffet för Guds lags överträdelse. Straffet för varje människas synd tog Guds Son på sig. Vars och ens syndaskuld vägde tungt på världens Frälsare. Han som inte kände till synd, blev gjord till synd för oss, för att vi skulle kunna bli Guds rättfärdighet i honom. I det han påtog sig mänsklig gestalt ställde han sig i en situation där han blev sargad för våra överträdelser och slagen för våra missgärningars skull, för att vi genom hans sår skulle bli helade.