Han var inte okänslig för detta förakt och denna vanära. Han underkastade sig, men han upplevde bitterheten av det alltsammans som ingen annan människa skulle ha gjort! Han var ren, helig och oskyldig, men behandlades ändå som en förbrytare. Vår Återlösare steg ned från den högsta upphöjelse. Steg för steg ödmjukade han sig själv till att dö - men vilken död! Det var den skamligaste, den grymmaste - döden på korset som förbrytare. Han dog inte som en hjälte i världens ögon, överöst med hedersbevis som män i krig. Han dog som en fördömd förbrytare, hängande mellan himmel och Jord - han dog en långsam, skamlig död, utsatt för hån och smädelse från en lågsint, brottslig, ryggradslös människoskara. ...