Kristus offrade sin kropp för att återköpa Guds arvedel, för att ge människan ännu ett tillfälle. »Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.» (Hebr. 7:25) Genom sitt felfria liv, sin lydnad, sin död på Golgata kors, medlade och bad Kristus för det förlorade människosläktet och nu ingriper vår frälsnings Hövding för vår skull, inte enbart som förebedjare utan såsom en segerherre som gör krav på att få sin belöning. Hans offer är fullständigt, och som var förebedjare utför han den gärning som han själv har påtagit sig, i det att han bär fram inför Gud rökelsekaret med sina egna förtjänster och sitt folks böner, bekännelser och tacksägelser. Fylld med hans rättfärdighets väldoft stiger den upp till Gud som en välbehaglig doft. Offret tas emot i sin helhet och förlåtelsen täcker all överträdelse.