Efter det att Nehemja fått så stort inflytande över den monark vid vars hov han vistades, och över sitt folk i Jerusalem, framställde han ändå förhållandet precis som det var, i stället för att ge sig själv beröm för sina egna utmärkta karaktärsdrag och sina egna enastående förmågor och sin energi. Han förklarade att hans framgångar berodde på att Guds hand var med honom. Han satte sin tillit till sanningen och att Gud var hans beskyddare i varje inflytelserik ställning. Han prisade Gud för den kraft som verkade i honom och gav honom de karaktärsdrag som var orsak till att han blev gynnad och prisad. ...