Jesus kände till tomheten i all jordisk pomp och prakt och han fäste inget som helst avseende därvid. Med sin upphöjda själ, sin ädla karaktär och sina himmelska principer, stod han högt över världens fåfänglighet. ... Han sökte inte människors bifall. ... Rikedom, ställning, och alla positioner i alla dess olika variationer av mänsklig storhet, betydde ingenting för honom som hade lämnat himmelens ära och härlighet, och som inte ägde någon jordisk prakt och något överflöd eller någon jordisk prydnad - hans enda prydnad var hans ödmjukhet!