Kristus identifierade sig själv med de oansenliga, de behövande och de lidande. Han tog de små barnen i sina armar och sänkte sig till de ungas nivå. Hans goda och kärleksfulla hjärta förstod deras svårigheter och behov, och han kunde glädja sig åt deras lycka. Trött på jäktet och oron i den folkfyllda staden, uttråkad av att vara tillsammans med listiga och hycklande människor, fann han vila och frid i sällskap med oskyldiga barn. Hans närvaro stötte aldrig bort dem. Jesus, som kommit ned från himmelen, kom till dem för att besvara deras frågor. Han förenklade sin undervisning så att den lämpade sig för deras barnsliga förstånd. I deras unga, växande sinnen sådde han ut sanningens säd, som skulle spira upp och ge en riklig skörd i deras mognare år.