Fastän vi är skapade till Guds avbild är det möjligt för människan att ge sitt tankeliv en motsatt inriktning, så att synden som hon en gång avskydde blir tilltalande för henne. Då hon upphör med att vaka och bedja försummar hon att bevaka sitt hjärta, och börjar ägna sig åt syndiga och felaktiga handlingar. Tankelivet har förnedrats. Det är omöjligt att höja det från detta förfall, eftersom det inriktats på att försvaga de moraliska och intellektuella krafterna, och förmått dem att ge upp motståndet mot de lägre böjelserna. Striden mot det köttsliga sinnet måste ständigt pågå. Därför krävs det hjälp av Guds nåds förädlande inflytande, som kan höja sinnet och vänja det vid att meditera över rena och heliga ting.