Gud har gett oss ett visst mitt av livskraft. Han har även gett oss organ som kan underhålla livets funktioner, och det är hans avsikt att dessa organ skall samverka harmoniskt. Om vi omsorgsfullt bevarar vår livskraft, och håller kroppens fina mekanism i ordning, blir följden god hälsa. Men om vi tömmer vår livskraft för snabbt, kommer nervsystemet att från sina kraftreserver låna kraft för stundens behov, så att när ett organ skadas, påverkas alla. Kroppen till en hel del misshandel utan synbart motstånd, men sedan vaknar den och gör beslutsamma ansträngningar för att avlägsna följderna av den dåliga behandling den fått utstå. Dess ansträngningar att rätta till sådana förhållanden visar sig ofta i feber och olika andra sjukdomsyttringar. När hälsan missbrukas till den grad att sjukdom blir följden, kan den sjuke ofta göra för sig själv vad ingen annan kan göra för honom. Det första han har att göra är att förvissa sig om sjukdomens verkliga natur, och sedan med förstånd ta itu med att avlägsna orsaken. Om kroppens harmoniska verksamhet har kommit ur balans genom överansträngning, genom att äta för mycket eller andra felaktigheter i livsföringen, försök då inte att rätta till svårigheterna genom att betunga dem ytterligare med giftiga mediciner.