Många som är rädda för att göra en patient orolig eller modfälld genom att omtala sanningen, inger honom ett falskt hopp om återställelse och till och med låter honom gå ned i graven utan att ha varnat bonarn för att han kan dö. Allt detta är oförståndigt. Det är emellertid inte alltid tryggast och bäst att i full utsträckning förklara för patienten hans farliga situation. Detta kan skrämma upp honom och försena eller till och med förhindra tillfrisknandet. Inte heller kan hela sanningen alltid omtalas för dem vars besvär till större delen är inbillade. Många sådana människor är oresonliga och har inte vant sig vid att öva självbehärskning. De har underliga ideer och inbillar sig mycket som inte är sant angående sig själva och andra människor. För dem är emellertid dessa ting verkliga, och de som sköter dem nr lov att ständigt visa vänlighet och outtröttligt tålamod och takt. Om man för dessa patienter talade om sanningen angående dem själva, skulle somliga bli förnärmade och andra modfällda. Kristus sade till sina lärjungar: "Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det." Joh. 16: 12. Men fastän man inte kan tala om hela sanningen vid alla tillfällen, är det ändå aldrig nödvändigt eller berättigat att bedra.