Bibeln säger att vi "alltid borde bedja utan att förtröttas". (Luk. 18: 1.) Om vi någon gång mer än annars känner vårt behov av bön, så är det när krafterna sviker och livet självt tycks glida oss ur händerna. De som är friska glömmer ofta de underbara välsignelser som kommer dem till del dag efter dag, år efter år, och visar sällan någon tacksamhet mot Gud för hans gåvor. Men när sjukdom inställer sig, kommer man ihåg Gud. När mänsklig kraft sviker, känner människan sitt behov av gudomlig hjälp, och aldrig någonsin vänder vår barmhärtige Gud sig bort från den människa som uppriktigt söker hans hjälp. Han är vår tillflykt i sjukdom såväl som i hälsa.