Men snart uppsöktes han igen av folkskarorna. I tro att han begett sig till sin vanliga tillflyktsort följde folket honom dit. Hans hopp om att få en enda timmes vila gick om intet. Men i djupet av sitt rena, förbarmande hjärta fanns hos den goda Herden endast kärlek och medlidande för dessa rolösa, törstande människor. Hela dagen betjänade han dem för att fylla deras behov, och på kvällen skilde han dem från sig, så att de kunde återvända till sina hem och få vila.