Judarnas äldste hade talat för hövitsmannen med Jesus på grund av den välvilja han hade bevisat "vårt folk". "Han är värdig", sade de, "ty han har byggt synagogan åt oss." Men hövitsmannen sade: "Jag är icke värdig." Luk. 7: 4-6. Ändå var han inte rädd för att be Jesus om hjälp. Han litade inte på sin egen godhet, utan på Frälsarens barmhärtighet. Hans enda argument var hans stora behov.