Skild från sina vänner och sin släkt måste den spetälske bära sin sjukdoms förbannelse. Han var tvungen att ropa ut sin egen olycka, att riva sönder sina kläder och utstöta varningsrop för att varna alla att fly undan hans besmittande närvaro. Ropet "oren! oren!" som i sorgtyngda tonfall ropades ut av den ensamma flyktingen var en nödsignal som väckte fruktan och avsky.