I den lama mannens hem blev det jubel utan like, när han återvände till sin familj och med lätthet bar sängen på vilken han långsamt burits bort en kort stund tidigare. De samlades omkring honom under tårar av glädje och vågade knappast tro sina ögon. Han stod där inför dem i sin mandoms fulla kraft. Dessa armar som hade hängt livlösa lydde nu snabbt hans vilja. Huden som varit skrumpnad, livlös och grå, var nu frisk och rosig. Han gick med fasta, lediga steg. Glädje och hopp stod skrivet i varje ansiktsdrag, och ett uttryck av renhet och frid hade avlägsnat märkena efter synd och lidande. Glädjefylld tacksägelse steg upp från det hemmet, och Gud blev förhärligad genom sin Son som återgett hopp till den hopplöse och kraft till den slagne. Denna man och hans familj stod redo att ge sina liv för Jesus. Inga tvivel skymde deras tro, ingen otro störde deras trohet och kärlek till honom som fört ljuset in i deras förmörkade hem.