Där låg nu den sjuka mannen på sin matta, och lyfte stundtals sitt huvud för att se på dammen, när ett ömt, medlidsamt ansikte böjde sig över honom, och orden, "Vill du bli frisk?" väckte hans uppmärksamhet. Hopp väcktes i hans hjärta. Han kände att han på något sätt skulle få hjälp. Men denna uppmuntrans glöd bleknade hastigt. Han mindes hur ofta han försökt nå dammen, och nu hade han ringa utsikt att leva till dess den åter blev upprörd. Han vände sig besviken bort och sade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan dit ned före mig, medan jag ännu är på väg."