Nu reste sig Jesus och såg på kvinnan och sade: "'Var äro de andra? Har ingen dömt dig?' Hon svarade: 'Herre, ingen.' Då sade han till henne: 'Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.'" V. 10, 11. Kvinnan hade stått där inför Jesus stel av rädsla. Hans ord, "den bland eder som är utan synd, han kaste första stenen", hade träffat henne som en dödsdom. Hon vågade inte lyfta sina ögon mot Frälsarens ansikte utan inväntade tyst sitt hemska öde. Med förvåning såg hon sina anklagare gå sin väg, när hop pets ord ljöd i hennes öra: "Icke heller jag dömer dig. Gå och synda icke härefter." Hennes hjärta var förkrossat, och i det hon kastade sig ned vid Jesu fötter, uttalade hon under snyftningar sin tacksamma kärlek och bekände under bitter gråt sina synder.