Efter denna erfarenhet hörde Moses kallelsen från himmelen att byta ut sin herdestav mot myndighetens spira, att lämna sin fårhjord och bli Israels ledare. Den gudomliga befallningen fann honom emellertid utan självtillit, trög till att tala och tillbakadragen. Han överväldigades aven känsla av oförmåga att vara Guds språkrör. Men han tog emot uppgiften, och satte hela sin förtröstan till Herren. Den mäktiga uppgiften satte hans bästa själskrafter i verksamhet. Gud välsignade hans villiga lydnad, och han blev vältalig, förhoppningsfull, självbehärskad, väl skickad för det största verk som någonsin getts en människa. Om honom står det skrivet: ,,1 Israel uppstod icke mer någon profet sådan som Mose, med vilken Herren hade umgåtts ansikte mot ansikte." 5 Mos. 34: 10.