Många människor har burit så få bördor i livet, deras hjärtan har smakat så litet av verklig ångest, de har känt så litet bekymmer och nöd för andra, att de inte kan förstå dens arbete som verkligen bär andras bördor. De kan inte inse och uppskatta hans bördor mer än ett barn kan förstå sin betungade fars bekymmer och arbete. Barnet kanske förundrar sig över faderns farhågor och bekymmer. Barnet tycker dem vara onödiga. Men efter några år, när det fått litet mer erfarenhet, när det själv fått bära livets bördor, då kommer det att se tillbaka på sin fars liv med förståelse för det som en gång tedde sig så ofattbart. Den bittra erfarenheten har gett kunskap.