Vi är benägna att vända oss till våra medmänniskor för att få medlidande och hjälp i stället för att vända oss till Jesus. I sin nåd och trofasthet tillåter Gud ofta människor för vilka vi hyser förtroende att göra oss besvikna, för att vi skall lära oss hur vanskligt det är att lita på människor. Låt oss helhjärtat, ödmjukt och osjälviskt sätta vår förtröstan till Gud. Han känner till de sorger som vi känner i djupet av vår varelse, men som vi inte kan ge uttryck åt. När allting tycks oss vara mörkt och oförklarligt får vi komma ihåg Kristi ord: "Vad jag gör förstår du icke nu, men framdeles skall du fatta det". Joh. 13: 7.