Kristus såg frukten av sin själs vedermöda och var tillfredsställd. Han blickade ut över evighetens vidder och såg deras lycka som genom hans förnedring skulle erhålla nåd och evigt liv. Han blev slagen för deras missgärningars skull och sargad för deras överträdelsers skull. Näpsten blev lagd på honom för att de skulle få frid, och genom hans sår blev de helade. Han hörde de återlöstas jubel. Han hörde dem sjunga Moses och Lammets sång. Fastän han först måste genomgå sitt blodsdop, fastän världens synder skulle väga tungt på hans oskyldiga själ, fastän skuggan aven outsäglig ångest skulle komma att vila över honom, och ändå, för den glädje som låg framför honom, valde han att uthärda korset och aktade smäleken för intet.