Många anser sig vara tvungna att vädja till någon jordisk vän, när de kommer i svårigheter, och tala om för honom sina svårigheter och be honom om hjälp. Under prövande omständigheter fyller otro deras hjärtan, och vägen tycks mörk. Och ändå står alltid tidsåldrarnas mäktiga Rådgivare vid deras sida och inbjuder dem att sätta sin förtröstan till honom. Jesus, den mäktiga Hjälparen, säger till oss: "Kommen till mig. . . så skall jag giva eder ro." Skall vi då vända oss bort från honom till otillförlitliga mänskliga varelser, som själva är lika beroende av Gud som vi?