Efter det att den helige Ande hade utgjutits gick apostlarna ut med en fullständig, gudomlig rustning. De gick ut som vittnen för att berätta den underbara historien om krubban och korset. De var ödmjuka män, men de gick ut med sanningen. Efter sin Herres död var de ett hjälplöst, besviket, modfällt sällskap - som får utan herde. Nu går de ut för att vittna om sanningen utan andra vapen än ordet och Guds Ande. De går för att besegra allt motstånd. Deras Frälsare hade blivit förkastad och fördömd och naglad till ett vanhedrande kors. De judiska prästerna och de äldste hade föraktfullt förklarat: "Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom" Matt 27:42.