En djup känsla av vårt behov och en stark längtan efter de ting som vi ber om måste känneteckna våra böner. Annars blir de inte hörda. Vi skall emellertid inte bli nedstämda och sluta ropa till Gud för att vi inte får svar omedelbart. "Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram och somliga söker rycka det till sig med våld" Matt 11:12 (2000). Den våldsamhet som kommer till uttryck här är en helig iver, en sådan som Jakob visade. Vi behöver inte upparbeta en intensiv känsla inom oss, men lugnt och uthålligt skall vi tränga fram med våra bönerop till nådens tron. Det vi har att göra är att ödmjuka våra själar, att inför Gud bekänna våra synder och i tro dra nära Gud. Herren besvarade Daniels bön, inte så att Daniel själv skulle ta åt sig äran, men så att välsignelsen skulle kunna kasta härlighetens återsken på Gud. Guds plan är att uppenbara sig i sin nåd och sin försyn. Syftet med våra böner måste vara att ära Gud, inte att ära oss själva.