När vi ser att vi är svaga, okunniga och hjälplösa som vi verkligen är, skall vi komma inför Gud som ödmjuka, bedjande människor. Det är okunnighet om Gud och Kristus som gör en själ stolt och självrättfärdig. Det ofelbara tecknet på att en människa inte känner Gud finner man i det att hon själv är stor eller god. Hjärtats stolthet är alltid förenad med okunnighet om Gud. Det är ljuset från Gud som blottar vårt mörker och vår fattigdom. När den gudomliga härligheten uppenbarades för Daniel utropade han: "Färgen vek från mitt ansikte så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft kvar" Dan 10:8.