"Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen." I förskingringen hade judarna spritts till nästan hela den då bebodda världen och i sin landsflykt hade de lärt sig att tala olika språk. Många av dessa judar var vid detta tillfälle i Jerusalem och deltog i de religiösa högtiderna som då pågick. Varje känt språk var representerat bland de församlade. De många språken skulle ha varit ett stort hinder för förkunnandet av evangeliet. Gud avhjälpte därför på ett övernaturligt sätt lärjungarnas brist på språkkunskaper. Den helige Ande gjorde för dem det som de inte själva skulle ha kunnat klara av under en hel livstid. De kunde nu förkunna evangeliets sanning i andra länder och korrekt tala det språk som folket talade på de platser där de arbetade.