Hanok ägnade sig inte bara åt eftertanke och bön och klädde sig i vaksamhetens rustning, utan han trädde fram efter att vädjat till Gud för att tala bevekande till sina medmänniskor. Han dolde inte sanningen för att vinna de otroendes gillande. Om han hade gjort det skulle han inte ha brytt sig om deras själar. Denna nära förbindelse med Gud gav honom mod att utföra Guds verk. Hanok vandrade med Gud och fick "vittnesbördet att han funnit nåd hos Gud".